Avslut

Foto: Daniel Talonia Aguilar

Härmed skrives den sista av alla stories från Hell´s kitchen. Är trött på denna frånvaro av skrivarglädje som närvarat i mitt liv alltför länge nu. Kanske är det vardagen som gör det, eller så har jag helt enkelt varit borta från mitt språk alltför länge nu. Har ju blivit grym på engelska, men jag känner mig lite halv för att jag saknar att prata svenska.

Har tre stackars veckor kvar som Hell´s kitchen bo. En härlig tid går mot sitt slut, en ny tar vid. Möten med människor och upplevelser jag aldrig kunnat drömma om. Upplevelser som kommer att vara viktiga och ha betydelse för lång tid framöver, kanske mer än jag kan ana nu.

Snart är jag Stockholmsbo igen, och kommer att njuta av den grå vardan ett tag där innan jag börjar längta mig sjuk till New York igen. Som tur är så är återresan redan inbokad. Tre månader ska jag väl klara...

Tack alla ni som läst, kommenterat och kommit uppmuntrande ord. De flesta av er kommer jag ju se alldeles strax...och Madison, vi får ju höras så klart. Hör av mig när jag börjar på nästa blogg. För den kommer, det kan jag lova....ska bara vila lite först.

(Bloggen stories by Jenny, som är länkad här bredvid, kommer dock fortfarande att vara aktiv, där går även att läsa min senaste predikan som hölls i Svenska kyrkan i New York den 18e februari)

Jansons vamjelse

Kallt ar vad det ar nu. Varmen funkar inte har i byggnaden, sa vi sitter med halsduk, vantar och mossa pa inomhus. Inget vidare. Ekonomin ar inte pa topp heller, sa det var med tacksamhet jag tog emot en lada med Jansons frestelse fran Svenska kyrkan haromdagen som var over fran julen. Harromdagen skulle jag och Daniel ata snabblunch och ta nat som fanns i kylen. Tog fram frestelsen och forklarade vad det var. Svensk traditionell ratt som vi ater till julen, som han absolut inte behovde latsas att han tyckte om om han inte gjorde det. Han var dock envis och ville prova. Kunde val inte vara sa farligt. En smakbit och ansiktsuttrycket forandrades drastiskt "What is this, people don't like christmas over there, or what?" Kastade allt i soporna. Jag gillar inte heller Jansons frestelse, hur pank jag an ar. Tortillas och black beans ar billig mat, som tur ar. Sorry, Svenska Kyrkan.

Som ett sudoku

Jag sitter och filar pa min nasta predikan, som ska hallas i Svenska kyrkan i New York nasta sondag. Tror det ar en av de roligaste sakerna jag vet, att sitta och lasa igenom texten gang efter gang, stirra sig blind, inte fatta nat, inte kunna hitta nan koppling. Sa plotsligt dyker det upp en handelse, en tanke eller nagon som sager nagot och vips har man en liten trad att spinna i. Vad man sedan pressar fram ur denna forst, till synes intetsagande text ar lika spannande varje gang att se vad det blir. Lite som att losa Sudoko (eller vad det nu heter). Forst star det still, man hittar en borjan. Sa star det still igen, man kampar lite, det star still och sen ratt vad det ar sa ger det ena det andra .

Den har gangen fick jag genast hundra millioner tankar i huvet. Nu ska vi fa ner'et pa en och en halv sida ocksa sa det inte blir for langt. Fast det ar lite vanda varje gang, och det ar inte forrns man star dar i predikstolen man vet hur det egentligen blev, och man vet egentligen aldrig om folk fattade just exakt vad man menade. Aterkommer senare om detta.

Dagens vardagsmagi: Att jag har gatt omkring och kant mig lycklig och glad och att det finns varmt te att varma sig med nar det ar sa NEDRANS kallt som det ar just nu i New York.

Magin som forsvann

Som makarna Cacaci, Jackie och Larri, var det som vi forsokte att ta oss in pa Mama Mia ikvall. Mr och Mrs Cacaci ar Paulas vanner som kopt biljtetterna men som fatt forhinder. "Om de fragar efter id, sa sag bara att ni glomt det pa hotellrummet", sa Paula. Uppenbarligen var vi inte sa trovardiga, sa vi insag snart att det var bast att dra och inte tjata emot. Men a andra sidan, vem tusan heter Jackie och Larri i 30 arsaldern?

Det blev alltsa ingen Mama Mia ikvall. Broadway blev det ju, da vi gick hem langs denna, men det ar ju liksom hemtrakterna, sa det ar ju inget ovanligt. Vi forsokte i alla fall trosta oss med att det finns valdig manga manniskor i den har varlden som skulle tycka att en lordagskvall pa Broadway och Times Square skulle vara valdigt glammigt. Vi kopte en Quarter Pounder pa Mc Donalds for pengarna vi hade kvar och gick hem istallet.

Kvallens vardagsmagi: Fargerna i alla snabbmatsresturanger, rott, gult och vitt, som enligt uppgift ska fa folk att ata mer, eller min dammiga heltackningsmatta, eller ah..jo nat sant.

Magin som tar oss fran the Bronx till Broadway i ett nafs

Fredag kvall brukar jag ibland mota Daniel efter jobbet, och sa aker vi ut till honom i the Bronx. Den som aldrig varit i New York, eller bara varit har pa semester kan latt fa for sig att New York enbart ar skyskrapor och flard. Den som bott har eller spenderat lite mer tid i NY, eller nu har foljt min blogg har dock sakert forstatt att sadar ar enbart fallet i ca 10% av staden, I alla fall tillhor storsta delarna av the Bronx de dar ovriga procenten som inte ar flashiga och lyxiga.

Fattigt eller ej, men annorlunda och spannande ar det. Fredag kvall bestaller vi hemlagad Mexicansk mat fran lagenheten under. Tamales, Soupes, Carnitas, Friholes och annat som ar sa mycket annat an Old el Paso tacos. Latinomusiken flodar genom vaggarna och utifran gatan. Lordag morgon gar vi tva kvarter bort, till little Italy (som ar mycket storre och mer autentiskt an Manhattans little Italy) och dricker Cappuchino medan vi vantar pa att tvatten blir klar i tvattomaten.

Maten ar billigare, livet ar softare och traffiken ar lugnare. Dock vart vi lite uttrakade idag pa eftermiddagen, och forsokte bestamma om vi skulle aka in till Manhattan ikvall eller ej. Sammanlagt har vi 10 dollar att dela pa tills pa mandag, sa vi kande oss inte sa vidare roliga. Tjugo minuter senare ringer Paula och undrar om jag vill ha en voucher for tva biljetter till Mama Mia ikvall. "Tja, kan jag val ta da", tankte jag. Sa ikvall blir det Broadwayshow! Gratis! Ibland har man mer tur och ibland blir kontrasterna i vardagsglamouren storre an annars.

Dagens vardags magi: Tja vad sags om kontrasterna Bronx-Broadway?

Miami

Jag har blivit erbjuden att bli sallskapsdam till ett aldre par i Miami. Jobbet bestar i att halla dem sallskap, samt kora runt dem dit de behover. Miami mitt i vintern, inte fy skam. Tyvarr kan jag inte. Har fullt upp i New York och snart blir det ju Stockholm. Nagon som ar intresserad? Korkort behovs.

Dagens vardagsmagi: Flojtovning i Svenska Kyrkan med Kristina infor nasta veckas musikgudstjanst med mig som flojtsolist.

The Covenant House

Pa tal om manniskor som spannande berattelser. Nagra onsdagar i rad har jag foljt med Katie till "The covenant house". Det ar en plats dar unga hemlosa, i aldrarna mellan 16-22 kan fa bo nagra veckor for att stabilisera sina liv. Pa onsdagarna ar kapellet oppet och den som vill kan ga dig for att fa en pratstund, be en bon eller bara sitta dar en stund. De senaste tre gangerna, da jag varit med har varit hyffsat stormiga. Ett femton-tjugotal, alltifran overtygade ateister till dogmatiskt, fundamentalistiskt overtygade kristna via muslimer och buddhister kommer dit, och inte alla ar overtygade om det dar med att respektera andras tro. Fast i bonen har alla varit ok med varandra.

De flesta har blivit utslangda av sina foraldrar, och lever och lar minst sagt livets harda skola. Det som dessa ungdomar gatt igenom vid 20, ar formodligen mer an vad de flesta jag kanner gatt igenom vid 50. Och behovet att beratta ar stort. Har lyssnat till manga skrammande, fashinerande, obehagliga, otroliga berattelser fran dessa tjejer och killar. Dessa onsdagar har gett mig en inblick i ett liv som jag annars bara ser ytan av.

"De sager att blod ar tjockare an vatten", sa Angelo, 20. "Men det ar bara struntsnack. Med vatten tvattar man latt bort allt blod". Sa sager nagon som blivit utslangd hemifran som 16 aring och sedan dess tvingats bli vuxen i rasande fart. Samma kille har dock lagt av allt vad hat och frustration heter, eftersom det anda inte leder till nagot. "Valkommen till livet", konstaterar han lugnt, och menar att saker ar som de ar, men att man aldrig far ge upp. Nar vi onskar honom lycka till med jobbintervjun pa torsdag tackar han, och sjalvsakert tror han att det kommer att ga bra men sager samtidigt "Far jag inte det har jobbet, sa far jag ett annat". Den mogenhet och insikt han visar vid fyllda 20, inspirerar mig! Nar han sager att han formodligen har mycket att lara fran oss som ar aldre an han, kan vi bara saga att enbart ikvall har VI lart oss en enorm massa fran honom, vars erfarenheter ar sa olika vara. Han ler lite forlaget och nickar. Jag hoppas sa att han far det dar jobbet...

Dagens vardagsmagi fordelas lika mellan: Sarah Pope, som ar en fantastisk van, insiktsfull och klok medmanniska och duktig dansare som jag hade lunch med idag, samt tjejerna och killarna pa the Covenant House.

Den magiska gra vardagen

Vi gor ett forsok igen da. Overvager starkt att avsluta denna blogg. Kanske ar det dags for nya stories. De stories som en gang kandes sa nya och frasha fran Hell's kitchen, kanns mest invanda och gamla nu. Nej, det ar inte sa att Hell's kitchen blivit en trakigare stadsdel, eller att det hander mindre omkring mig men jag skulle tro att den gra vardagen, som jag for ovrigt knappt trodde existerade i New York City forut, infunnit sig alltfor mycket.

I allmanhet tror jag annars att meningen med livet finns i att se magin och skonheten i de sma tingen mitt i, just precis, den gra vardagen. Fast det ar ju sa himla svart ibland ju. Att se en spannande berattelse i varje manniska vi moter, tror jag ar just precis det dar som de flesta av oss skulle behova gora lite oftare for att satta lite krydda pa livet, och dartill tror jag narheten till respekt och nastankarlek ligger nara. Jag menar, var och en av oss bar vi ju omkring pa langa romaner av livsupplevelser.

I alla fall, tillvaron ar lika livad har som forr. Dramatiska polisjakter utanfor fonstret, galningar som ar hoga som hus i gathornen, snubbar som dansar shamandans, ikladd dunjacka i Central Park nar det ar flera minusgrader kallt och sa dar. Och mitt eget kansloliv ska vi inte ens tala om. Tja, New York ar som vanligt. Det ar schysst att vara har.

Dagens vardagsmagi heter Dunkin Donut's varm choklad. Och bloggen fortsatter ett tag till i alla fall.

Tillbaka

Tillbaka, smatt liten kansla av att komma hem da jag stod i hornet av 40st/9av, varmebolja som overgatt i kyla, cyberforhallandet som overgatt till fysiskt forhallande igen, brorsan jag inte sett pa 1,5 ar pa besok fran San Diego/Kina och tillbaka igen, musik med kidsen som uppenbarligen ovat over julen och vill lara sig den dar sangen pa svenska, kramar, fantastiskt kul att traffa alla igen, och svenskaeleven, borjat bli serios med spanskan, agaren pa dinern som var glad att ha oss tillbaka och bjod pa kaffe, Margaritas m Metroganget pa El Azteca, middag pa El Deportivo. Och lika avlagset som Manhattan kandes i Jallby, kanns nu Jallby pa Manhattan. Nu ska alla negativa tankemonster bort. Nytt satt att tanka.

Det blir bra. Ska bli skoj med annu nagra manader har.